Det börjar alltid med goda intentioner men på
Vägen förstörs alltid nått
Jag trodde aldrig att jag skulle vara en sån som
Lämnade, sårade och smet
Det är en underlig känsla när man börjar hata sig
Själv, den smyger sig på, äter sig in
Och för varje synd man gör måste man göra en till

Regn faller på mig och det spelar ingen roll
Vart jag gömmer mig
För på något sätt hittar det alltid tillbaks till mig
Och jag kan inte, kan inte, kan inte glömma dig

Jag grät när jag pratade med mamma i telefon
Sa att jag kände mig så djävla ond
Hon sa "Du är mycket, men du är inte ond, du har
bara vant dig vid att göra fel"
Dom säger sol alltid kommer efter regn, så ge mig
Solen så ska jag hälla ner den i en pool och
Simma längd efter längd och växa mig stor

Regn faller på mig och det spelar ingen roll
Vart jag gömmer mig
För på något sätt hittar det alltid tillbaks till mig
Och jag kan inte, kan inte, kan inte glömma dig

Så himla vackert på kvällspromenaden idag. Himlen lös i alla världens färger när solen gick ner. Hur fint som helst och så var det sånt där mysväder ni vet när det precis har regnat och solen tittar fram och allt känns sådär fräscht och härligt. Titta här!




Bilderna är tagna med mobilkameran så det är därför dom är så suddiga (mörkt, kass kamera, osv..).

Hej i regnet. Eller, regnar det bara på andra sidan vägen hos er också? Nu regnar det visst på mitt hus också men innan så regnade det bara på andra sidan vägen så var det sol på min sida utav vägen! Rätt fräckt faktiskt, ställde mig i mitten utav vägen, så haglade det på halva mig men på den andra halvan var jag torr och solen sken. Naturen är fascinerande, visst är den? Speciellt nu när alla fina höstfärger är som starkast och vädret är sådär murrigt och mysigt. Älskar att tända lite ljus i kvällsmörkret och se på någon mysig film, då gör det absolut ingenting ifall det regnar, det förhöjer ju bara mysstämningen ännu mer.

Jag vet att jag skulle skriva ner massa funderingar hit och dit men just nu vet jag inte om jag har så många funderingar. Inga sådana där dagliga funderingar i alla fall. För det var ju det jag tänkte att jag skulle skriva ner men just nu så får vi strunta i det.
Istället kan jag ju berätta för er hur jobbigt det är att inte ha en toalett hemma! Haha Det är faktiskt inte alls en världslig sak det där med att ha en toalett. Inte speciellt kul att vakna på morgonen och vara jättekissnödig och behöva klä på sig och gå bort till skolan (200meter bort) för att gå på toaletten och sedan gå hem och lägga sig igen. Värst är det på helgen när inte skolan är öppen, och på natten. Herregud. Hoppas att toaletten blir lagad snart! Hade jag vetat hur man lagar en toalett så hade jag gjort det själv men men nu får jag vänta på att "toalettlagargubben" ska bli klar. Förhoppningsvis så sker det kanske denna veckan? Det är inga snabba reparatörer här ute på den här lilla ön.

På tal om liten ö, det kanske är därför jag aldrig lyckas komma på vettiga saker att skriva om eftersom det aldrig händer någonting speciellt? ELLER så tar jag allt för givet och tänker att det inte är någonting speciellt för att det alltid är så? Hm, ja.. En liten fundering kom tillslut.

Kommer kanske mer senare. Man vet aldrig.
Ohoj.

Tisdag idag, trodde absolut att det var helg, igen, varför tror jag alltid det när jag vaknar? Fast jag egentligen vet att det inte är helg så tror jag det ändå. På tal om det så behöver jag verkligen, verkligen ett nytt jobb! Hur härligt det än är att gå hemma och inte behöva göra något speciellt så är det inte alls bra i längden. Jag tycker till och med att det är omständigt att äta när jag ändå inte ska göra någonting och det kan ju inte vara så himla bra tänker jag. Men hm...

Idag ska jag plocka i ordning de sista flyttkartongerna, tänkte jag först men det kommer aldrig hända. Som vanligt! En sak som jag alltid undrat över, när klockan ringer halv 6 på morgonen, HUR FAN GÅR MAN UPP DÅ? Jag förstår inte hur alla människor kan vakna och dessutom orkar göra sig i ordning så att man ser helt normal ut och sen åka till skolan/jobbet halv 7!? Hur gör man det? När min klocka ringer kl 9 så somnar jag om och det känns som att jag hellre dör än att gå upp. Hm, kanske inte riktigt dö men nära inpå. Hur gör man för att komma upp och sånt? Det tar mig minst 2h att bli människa efter jag har vaknat..

Nu i alla fall är det dags för en god kopp kaffe och en morgoncigg!
Ohoj.

Tänkte strunta i att säga hej fast nu skrev jag ju hej ändå.. Har kännt mig så konstig den senaste tiden, det känns som att jag är osynlig när jag inte har något att komma med. Är det så för alla undrar jag då? När jag har kortet överbelastat med pengar så finns det ingenting som är tråkigt men när jag inte har någonting så är det precis som att alla mina vänner försvinner. Är det så eller känns det bara så? Måste man verkligen be om hjälp alla gånger? Är det inte meningen att ens vänner ska se att man mår dåligt eller att man kanske inte har pengar till någonting. Eller vad som helst egentligen? För när jag väl tar modet till mig och ska försöka prata med någon utav mina vänner så känns det ändå som att ingen lyssnar eller bryr sig. Är jag osynlig?

Ibland hör jag någon prata om någonting jag känner igen mig i men när jag ska svara med någonting liknande jag varit med om så får jag ingenting tillbaka. Bara en konstig blick som säger "Jaha? Vadådå?". Igår satt jag och pratade med Macke om hur livet är osv. å jag kände igen känslorna han beskrev så himla tydligt och jag tänkte att YES, det är inte bara jag som känner såhär men ändå när jag skulle "trösta" eller ja, disskutera så fick jag inget gensvar. Är det någon mer där ute som känner så?

Jag sparade ovanstående text som utkast tidigare idag för att jag inte hann klart innan jag skulle iväg på annat och den här dagens tema har på något sätt varit just det här som jag satt och funderade över i förmiddags. Jag har fått många svar men ändå så är det så mycket som jag inte riktigt förstår. Jag tänkte göra ett test, jag ska skriva alla mina tankar och funderingar här i... Tänkte säga 30 dagar men det lät som ett jätteprojekt så jag börjar nog med 7 dagar.

Så efter dessa 7 dagar ska jag utvärdera mina tankar och se hur de förändras osv. Förhoppningsvis så är det någon som läser detta som kan svaret på några utav mina frågor.

Livet är verkligen en underlig historia, eller hur?

Ohoj.